För att klara av det dagliga kriget började jag fantisera. Lägga upp planer för vad jag skulle vilja jobba med, vart jag skulle bo, bejaka styrkor och minimera svagheter - allt för att ge mig lite luft att andas med en blick framåt.
Jag har under mitt liv arbetat med många olika saker, där den gemensamma nämnaren har varit någon form av ansvarsposition. Det föreföll mig därför högst motbjudande att ta ett jobb som var mer lämpad för min situation, men som skulle vara själsligt och intellektuellt självmord. I det läget dök en affärsidé upp som skulle fungera mycket bra utifrån min situation.
Plötsligt kände jag blodet flöda igen, hjärna startades upp och inledde sin strukturering, humöret lite högre och en känsla av medvetenhet om nuet infann sig. Det ena leder alltid till det andra för mig; snart lagas det mat igen, målargrejarna kommer fram, det städas, det knullas, det sups. Inom en vecka hade jag klämt fram fem tavlor som jag för en gångs skull faktiskt tyckte om själv. Nu fanns det alla tecken på att jag var tillbaka i en manisk period med den så grymma påföljande depression hängandes över mitt redan överbelastade huvud.
